tisdag 26 juni 2007

Stackars morfar!

Idag fick vi veta att det inte finns mer att göra för morfar! För ca 90 dagar sedan genomgick han en lungtransplantation och vi trodde alla att vi skulle få tillbaka en friskare morfar, men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Han har kämpat hårt i alla dessa dagar men åkt på bakslag efter bakslag. Det har varit blodförgiftningar och infektioner och alla de mediciner han fått har de övriga organen tagit skada av och nu finns det inte mer att göra för honom.
Idag togs beslutet att koppla bort honom från respirator och dialysapparater och Gud vet allt som varit kopplat till honom.
Så nu räknar läkarna med att det kan ta mellan 1 - 7 dagar innan hans kropp ger upp, de kommer inte att ge återupplivning ifall något händer och det enda han får nu är morfin för smärtorna.
Han har inte ens fyllt 63, det skulle han ha gjort den 17 juli, det är ingen ålder idag!!!!
Världens snällaste morfar är det, gör ingen fluga förnär!!!!
Livet är bra orättvist :((

Småbekymmer för min del är det också! Har fått Bells Pares!!! Det innebär att jag är förlamad i vänstra delen av ansiktet. Det är inget roligt det heller! Jag har inte ont men det är jäkligt obehagligt och det ser inte klokt ut. Men förhoppningsvis går det tillbaka ganska snart! Det är vad jag hoppas på iaf.

Jag fick en kortbeställning på mina filurkort. Hon ville ha 30 st till att börja med så nu försöker jag hinna med det också. Jag önskar verkligen att dygnet hade fler timmar, alternativt att jag kunde klara mig utan sömn!!!

Om ni orkade läsa ända hit så tackar jag för det!

Ha det bra allihop.....

//Ewonne

11 kommentarer:

Zarah sa...

MÅNGA och STORA kramar från mig!

Lillemor sa...

Vill bara sända en enda stor KRAM!
Lillemor
www.lillemore.blogg.se

Augusti_73 / Anna sa...

Men oj, du har verkligen fått din beskärda del av tråkigheter för ett tag framåt! Kram till dig. Min morfar var också bara 63 när han gick bort, och det kändes jävligt orättvist. Har fortfarande inte riktigt förlikat mig med det, trots att det är 15 år sedan. Den enda trösten, om än en rätt klen sådan, är ju att han inte behöver kämpa eller ha ont längre.

Jag har utmanat dig i min blogg, men du kan strunta i det, känns som om du har nog med annat just nu.

kram
/A

Smurfmamman sa...

hmmm inget roligt att läsa... Jag arbetar på transplantation på Sahlgrenska (mamma ledig nu) och det är en otrolig chans man får, och jag som personal blir lika ledsen varje gång det inte går vägen... Skickar stora styrke kramar

Malin sa...

Åhh Fy, Livet ÄR orättvist, fruktansvärt orättvist ibland.
Jag förlorade min morfar med för bara några dagar sedan, så jag skickar mina allra varmaste tankar till dig.
*kram*
/ Malin

Mette sa...

Tänker på dig...
Livet är verkligen inte rättvist alla gånger...

Hoppas även att din ansiktsförlamning snart ger med sig...

Kramar i massor!
Mette

Mette sa...

En sak till... Jag har länkat dig från min sida... Hoppas att det är ok?!

Katja sa...

Hej!

Tack för besöket i min blogg.

Jag förstår att det är så sorgligt det du och din familj går igenom. Ja, livet är orättvist. Vid pension skall ju det glada livet börja...Skickar en stor stöttekram till dig.

Vad jobbigt med din ansiktsförlamning, varför har du fått det?. Vet att det ibland drabbar gravida...Jag har svår tinnitus och kämpar varje dag att leva sida vid sida med den. Så jag förstår att det är jobbigt. Har för mig att ansiktsförlamning brukar släppa rätt snabbt.

Kram Katja

Petras blogg sa...

massa massa kramar till dig!
så jobbigt!

du min mamma har haft bells pares... det brukargå bort hyfsat fort med kan sitta i längre efter som du kanske är lite spännd/stressad gällande din morfar.

gillar Filur korten det är kul att du fått sådan respons...

Anna sa...

Nää fy så orättvist! Hoppas det går fort så han slipper lida så länge.

Sommarkramen Anna

Christina sa...

Hej
tänker på dig i denna jobbiga stund.

Hoppas att du snart blir bättre och att ni kan vara tacksamma för det ni haft med er underbar morfar.


Kram Christina / synål